Det blir sista gången någonsin att åka dit under lovet, men jag kan inte följa med för har spelarlyftet och massor av annat.
Glad att min sista gång spenderades där med min mamma,pojkvän och min farfar som då levde<3 Känns bra att jag har ett sista lyckigt minne därifrån.
Seriöst, hela min uppväxt på sommrarna skedde där. Jag, Tove, Adrian. Milma, Aina, Spike, Claessonligan. Det var vi, vi var oslagbara tillsammans.
Det fanns inget bättre än att bygga kojor, leka i skogen, rymma hemmifrån och bo i ett älgtorn i en natt, cykla till badet, åka fyrlhjuling, åka båt, åka på våran flotte, klättra på höbalat, göra bus hela natten, klättra ner från förstret med lakan, tälta bland knotten, cirkus i ladan. Det var det bästa jag visste, jag har nog aldrig varit så lycklig. Vi tre ställde upp för varandra vad det än gällde, vi stod alltid på varandras sida.
Vi har gått igenom riktigt mycket under dessa år, både vått och torrt. Men jag ångrar ingenting, för då hade vi inte varit här vi är nu idag.
Jag vet ni är äldre än mig och vi glider ifrån varandra, men jag vet att ni kommer alltid finnas för mig, vad det än är. Och jag kommer göra det samma för er, för det gör syskon.
Tove och Adrian, utan er är jag ingenting. Jag älskar er! you know that, right?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar